Minnet

Minnet sviker, dagarna flyter ihop och jag hittar inte orden jag söker.

Jag hoppas så innerligt att jag vaknar upp imorgon och att allt är som förut.

Att hundarna ligger nära är tryggheten i vår skuta som är på stormigt hav.
Deras andetag lugnar mig.

Utan er skulle jag inte finnas. Så enkelt är det.
Jag älskar er mer än möjligt! <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback